mikeliii

Bara tankar, inte riktat mot någon.

'Är jag en överkänslig liten skitunge som egentligen förtjänar allt det här..?'

Hur förklarar man för omgivningen att man är sjuk och behöver lite extra kärlek
och omvårdnad? Och hur orkar omgivningen med att vara med en sjuk person?

Ignorans, likgiltighet, förbiseende.
Skulle ni blunda lika starkt om jag hade cancer?
Eller hjärtfel? Eller bara var inlagd på en avdelning?

Man måste vara frisk för att orka vara sjuk i det här samhället.
Ingen vågar tala om psykisk ohälsa.
Det är skamligt att vara sjuk i själen och i hjärnan.
Jag skäms för den jag är och för min sjukdom.
Ska det vara så?

Jag är diagnostiserad med borderline och en svår depression.
Jag kommer eventuellt att göra om min blogg till en mer personlig typ..

'jag vill övervinna rädslan att falla ner igen.'

Eller så startar jag en sån blogg på annat håll, vem vet.
Jag vill egentligen skriva ut allting som jag upplever det,
men jag skäms ju för mina känslor och för den jag är.