mikeliii

Det har bara gått 2 dagar och jag kan inte tänka på så mycket annat än att du fattas oss.. Jag önskar att jag hade pengar så jag kunde åka till sthlm och lägga en ros och tända ett ljus på platsen där det hemska hände dig min vän.. Du var så ung, bara 23 år gammal. Hade hela livet framför dig ju. Alltid glad, och alltid den som tog hand om dina vänner. Jag kan inte förstå att du liksom är borta.

Jag känner att jag inte orkar med någonting i mitt liv just nu. Varför ska det vara jobbigt från så många olika håll samtidigt? Låt någonting positivt hända snart.. Någonting som gör att jag orkar ta mig upp ur sängen med ett leénde på läpparna och inte med den smärtan som jag känner nu.

Utan mina älskade vänner skulle jag aldrig orka det här. Tack för att ni finns. Och det är verkligen nu man märker vilka som är ens riktiga vänner.

Jag har isolerat mig totalt idag och har verkligen behövt det för att rensa alla tankar och få saker och ting på plats i hjärnan. I morgon ska jag däremot ta tag i en del saker som jag skulle ha påbörjat idag. På kvällen är det dags för min och Lizzys första hoppträning på väldigt länge och jag hoppas att det går bra! Det ska bli skönt att få träna igen och bara fokusera på det till 110 % och slippa alla tankar för ett tag.


Jag älskar dig mest av allt på hela jorden min fina häst <3

Ja, det blev ett känslo-inlägg idag typ. Hoppas ni orkade läsa ändå. Nu ska jag knarka musik och sedan strax lägga mig. Hoppas att jag kan sova bättre inatt än vad jag gjort på senaste tiden.

Ta vara på livet, för det går fan inte i repris!

Peace out /m