mikeliii

Vem orkar höra på det jag har att säga när jag inte ens orkar leva med mina egna tankar och känslor? Det är likadant varenda gång. Jag borde inte få träffa nya människor överhuvudtaget. Jag hatar att jag blir helt störd, besatt och allt.. När fan ska jag kunna tycka om någon och samtidigt vara normal i huvudet? Jag vill inte att det ska ta över hela min värld, jag vill inte vara något jävla kontrollfreak. Terapi kanske vore en idé? Ge mig höst nu!

Gotland känns sjukt långt borta för tillfället. Verkar som att det inte blir någon resa. Jag tänker inte åka utan Elena. Och som det ser ut nu så får hon inte åka med. Jag blir så ledsen. Vi som har sett fram emot det här fett länge nu. Jävla skit också!

Det är konstigt att livet aldrig kan vara bra i mer än typ 1-2 veckor. Alltid är det något skit som ska komma och ta över glädjen så att man börjar tänka, analysera och deppa ner sig för mycket.

Ge mig glädjen tillbaka?

Cause we are broken
What must we do to restore
Our innocence
And oh, the promise we adored
Give us life again cause we just wanna be whole

Jag saknar dig, jag saknar min ork och min inspiration älskling.
Jag vet inte vad som händer. Det är bara för mycket annat i huvudet just nu.
Förlåt.. ;( Jag älskar dig pluttan <3