mikeliii

Det känns ju sjukt skumt att det inte är sol ute, där ser man hur bortskämd man blir med fint väder. Det ser kallt ut när man tittar ut genom fönstret och jag sitter här i soffan med en filt runt fötterna för att inte frysa. Två fönster är öppna. Det har ju varit så stekande hett att man haft dem öppna i flera veckor nu så det känns fel att stänga!

Sommaren är nog den bästa årstiden enligt mig. Jag mår så mycket bättre när jag slipper lägga energi på att frysa, klaga på att det är kallt och klä på mig massa lager med kläder. Allting blir så mycket lättare på sommaren!

Jag har kommit fram till några grejer när det gäller mig själv. Förra sommaren hade jag sjukt skoj med mina vänner och vi festade extremt mycket och jag trivdes med det. Den här sommaren däremot känns det inte lika viktigt. Jag tror kanske att jag har blivit lite äldre i själen och inte bara ser fram emot att festa och fara omkring..? Ibland känner jag mig tråkig som inte alls har lika stor lust att festa som majoriteten av min umgängeskrets, men samtidigt så tänker jag såhär.. Om jag nu inte tycker det är kul, varför ska jag slösa pengar och tid på att göra det flera dagar/kvällar i veckan? Jag vill ju hellre göra det jag tycker är riktigt kul liksom! Och med risk att låta som en pensionär nu så har jag kommit på att saker som jag tycker är riktigt kul faktiskt är;

* Gå in på myrorna och kika runt efter snajjsiga fynd
* Möblera om och göra fint i hemmet
* Gå runt på Vallby Museum
* Chilla på biblioteket
* Mata änder i vasaparken
* Planera mysiga utflykter och sedan åka på de planerade mysiga utflykterna ^^
* Leka med mina catz och vara ute på landet hos min hest vid betet
* Kolla på filmer av alla slag
* Bara sitta och njuta av livet någonstans där jag trivs

Då var man pensionär dåå..! Jag blir lite rädd när jag läser min lista, men det är ju så det är nu. Jag tror att jag kanske har festat klart sådär som man gör när man är ung, vild och galen. Jag känner inte att jag behöver det alls längre. Kanske är det bara en period eller så har jag helt enkelt växt ifrån det. Vad vet jag, jag vet i varje fall att jag trivs med mina nya intressen och att jag även kan festa ibland och tycka det är skoj utan att dricka mig aprak. Det känns skönt, för jag vet att jag har druckit väldigt mycket i perioder förut när jag mått riktigt dåligt. Jag ser det här som ytterligare ett tecken på att jag börjar må bättre! :)

Nehe, om man skulle ta tag i dagens små måsten? Jag ska ringa ett samtal och sedan ta mig bort till bibblan. Ska kopiera ett papper åt Isabelle och ska passa på att kolla runt lite bland böckerna, kanske hittar något intressant! (Shit, jag låter verkligen som en vuxen tönt haha^^)

Först är det upp, upp, upp och då är man så jävla glad och alla orkar med en. Men sen ibland så blir det ner, ner, ner och då är man helt plötsligt osynlig och bara sitter i sitt lilla hörn, men mungiporna neråt och blicken helt tom. Men det är ju lugnt, det är ju bara jag och om det ignoreras tillräckligt mycket så går det nog över. Eller hur?

Just nu känns hela världen så sjukt ego och falsk och jag skulle bara vilja dra iväg från stan ensam. Stänga av mobilen, ta en bil och bra köra så sjukt långt tills jag inte orka köra mer. Då skulle jag somna i bilen vid en väggren och sen kanske jag skulle kunna tänka klart dagen därpå? Jag bara orkar inte....

Shit, nu är det verkligen sommarvärme ute! Sitter på balkongen i skuggan och lyssnar på musik. Har bara tagit det lugnt idag och det kan jag verkligen behöva så som jag har varit igång. Gjort massa saker varje dag nu så långt jag kan minnas. Det är väldigt skönt att orka göra mer än en aktivitet om dagen, men samtidigt måste jag se till att vila mig ibland så jag inte tar på mig för mycket så jag blir isaaaane! ;)

Haluba! :)

Igår var en michet bra dag! :D Jag mådde bra hela dagen hihi. Jag var på vallbii museum med min guzz. Det var faktiskt ruuligt att spatsera runt bland de gamla husen och alla djur var så söta. Det fanns t.o.m kaninbebisar! Jag ville sno dem! Isabelle ville nog sno de prickiga griskultingarna, och jag kunde tänka mig att ta med en liten killing hem ocksååå, fett söta! :*


Pappa geeeeeeeeeet :))))


Mammaaa getter och bebisarrrr :))) Lägg märke till den som ligger UNDER foderbordet haha xD

Okej, jag har bestämt mig. Höhöhöhö, mer personlig blogg here i come! Så får vi väl se om jag ångrar mig, men man ska väl våga stå för den man är?! Oavsett om man är lite psykiskt sjuk eller inteee, och ja.. det finns ju faktiskt en liten baktanke med det hela. För det första är det bra för min egen del, jag bearbetar saker bäst genom att skriva och det är ju smidigt att ha en blogg, då kan jag skriva ner saker vart jag än är, för det finns ju typ alltid tillgång till en datorrr!

Sen kanske att folk som känner igen sig eller sådär kanske kan få lite inspiration och styrka genom mina ord. För även om jag kommer skriva ner jobbiga saker så kommer den röda tråden och temat såklart att vara JAG TÄNKER KÄMPA FÖR ATT BLI KVITT MIN SJUKDOM! :)

Bara tankar, inte riktat mot någon.

'Är jag en överkänslig liten skitunge som egentligen förtjänar allt det här..?'

Hur förklarar man för omgivningen att man är sjuk och behöver lite extra kärlek
och omvårdnad? Och hur orkar omgivningen med att vara med en sjuk person?

Ignorans, likgiltighet, förbiseende.
Skulle ni blunda lika starkt om jag hade cancer?
Eller hjärtfel? Eller bara var inlagd på en avdelning?

Man måste vara frisk för att orka vara sjuk i det här samhället.
Ingen vågar tala om psykisk ohälsa.
Det är skamligt att vara sjuk i själen och i hjärnan.
Jag skäms för den jag är och för min sjukdom.
Ska det vara så?

Jag är diagnostiserad med borderline och en svår depression.
Jag kommer eventuellt att göra om min blogg till en mer personlig typ..

'jag vill övervinna rädslan att falla ner igen.'

Eller så startar jag en sån blogg på annat håll, vem vet.
Jag vill egentligen skriva ut allting som jag upplever det,
men jag skäms ju för mina känslor och för den jag är.

blubb, blöbb, blogg.. Känner mig typ tvungen att skriva här så folk inte tror att jag typ deppar ihop eller så. Alltså anledningen till att jag skrev hela det där långa 'sanningen' inlägget var mest för att mina vänner och folk runt omkring mig skulle få en bild av varför jag är sjukskriven och även för att jag är trött på att behöva svara på frågor som 'hur länge ska du vara sjukskriven?' 'varför är du sjukskriven?' o.s.v.. Jag är trött på att behöva titta ner i marken och behöva förklara och minnas allt om och om igen. Det gnager i min hjärna i stort sett varje dag ändå. Så tanken var väl lite att kunna hänvisa till det inlägget om folk är intresserade av att läsa, för jag orkar inte riktigt förklara allt jobbigt.

Men jag är för det mesta glad ändå, trots det som hänt, och det tror jag att ni märkt. Visst har jag dagar då allting känns skit, men jag försöker ändå att göra det bästa av situationen.

Så nu lämnar jag detta och fortsätter blogga som vanligt igeeeen! Bah så ni vet likzzzzom. :]

Imorn är det fredag och mina små vänner Jessicus, Hänna, Clara m.fl tar the fucking STUDENT! :o Helt sjukt att ni blivit så stora era grisar! Jag ska spendera hela dagen med att filma deras utspring, flakåkning och Jessicas studentmottagning. Hoppas på bra väder och inge jävla regn tack!!!


Nu ska jag och Jessica glida ner på stan, det blir lite alkoholfix och så ska jag köpa hårfärg och strumbyxer tills imorn! Man måste ju se bra ut i håret hallååeee och jag tänker då inte visa mina bleka ben! x)

Push and Schmek! :*

Hej igen och tack för alla fina kommentarer och mejl som ni har skickat.. Jag blir alldeles glad och varm i själ och hjärta ska ni veta! Jag kände att jag avslutade förra inlägget lite kort, så jag kan fortsätta berätta lite om hur allt ser ut nu såhär efteråt.

Min mamma mår efter allting rätt bra och har ätit mediciner och gått hos psykolg ända sedan den där oktoberdagen. I början gick hon flera gånger i veckan och fick även hämta ut sin medicin vid sjukhuset 1 gång i veckan så hon inte skulle kunna göra något förhastat med alla tabletter. Och jag kan ju inte säga att min mamma är frisk, för det kommer hon nog aldrig att bli. Utan sina mediciner skulle hon må lika dåligt igen. Men hon är så frisk hon kan bli och hon behöver inte känna en massa oro, ångest och liknande. Hon har även fått andra mediciner som passar henne bättre, dvs hon får inga hemska biverkningar som gör att hon inte kan se. Däremot är hon rätt skakig, men inte så mycket som förut. Så hon känner ändå att hon kan klara vardagen och är nöjd med att hon inte skakar lika mycket.

Det som är jobbigast för mig är att min mammas personlighet, hennes känslor och hela agerandet liksom har blivit som bortblåst nästan. Inte helt borta förstås, men mycket försvagat. Och det kommer dagar, oftast flera gånger i veckan då jag blir ledsen över att jag inte har samma mamma som förut. Det är svårt att bemöta henne ibland då jag inte känner igen henne, och jag får dåligt samvete över att jag inte orkar umgås lika mycket med henne som innan. Men hon är i princip avskärmad och ganska likgiltig mot allt, så det kan ibland vara svårt att föra ett normalt samtal med henne.

En positiv sak som jag däremot har märkt nu senaste veckorna är att hon vissa dagar låter glad, skrattar lite smått och är lite mer lik den mamma hon var innan allting hände. Så mitt hopp om att hon sakta ska återfå sin starka och friska sida växer då jag hör henne glad. Och händer inte det är jag i varje fall glad åt de dagar då hon verkar glad. Men alla dagar är olika, vissa dagar låter hon likgiltig och liksom borta.

Många i stallet har sagt till mig att min mamma sällan hälsar om de går förbi, och det har med hennes sjukdom att göra. Många gånger säger hon hej, men oftast bara om DU som går förbi hälsar först. Så var inte rädda för att säga hej, hon blir bara glad, även om det inte syns så mycket utanpå. Och hör du inte att hon svarar så hälsa ändå nästa gång, för ibland är hon för inne i sina tankar att hon inte hör. Men gör hon det så svarar hon, men kanske så lågt att man inte hör. Skitsamma, hälsa på min mamma om ni ser henne! :)

Well.. Nu vet jag inte vad jag ska skriva mer idag. Så jag återkommer.
/m

Jag vill egentligen inte, men jag orkar inte låtsas som att mitt liv är så bra som det verkar längre. Jag tänker skriva av mig nu och den som inte vill läsa behöver inte göra det. Låt mig skriva vad jag vill i min blogg, tack.

Just det! Tiiidooo! Det var längesen vi brukade säga så varje gång vi svarade i telefon eller sågs, och det var ungefär lika länge sen jag var en aktiv bloggare? ;)

Tänk att tiden går så fasligt fort ibland! Om typ 2½ vecka tar min bästaste kompiiiz Jessicus STUDENTEN! :o Jag kommer ihåg när du fyllde 16 år och precis hade börjat ettan på gymnasiet, hur vi längtade tills du skulle bli lika gammal som mig och fick gå på krogen. Och jag vet hur mycket du längtade efter att sluta skolan och få flytta hemifrån och allt det där! Och tänk snart är dagen här..! Sen innebär det såklart blandade känslor.. Man ska lämna någonting som har varit en trygghet så länge som i stort sett hela sin uppväxt. Och det där med att flytta hemifrån kanske tar sin lilla tid det också. Men när du lämnar 12 år av studietid bakom dig är du iaf en bra bit på vuxenstigen! :) Jag är glad att jag har fått vara din vän under många år nu och att jag kommer få uppleva din stora dag på sidan om, med en filmkamera i högra handen! Det blir nog ett fint minne om jag inte råka radera hela filmen sen. ;)

Well, nog om studenten och allt sånt! Idag regnar det ute, vilket vi får hoppas att det inte gör den 11:e juni.. ;p Inte heller får det regna den 6:e juni för då bär det av mot Strömsholmstävlingarna tillsammans med massa Hamrefolk! Vi ska hejja fram vårat ponny-elit lag som rider SM! Kommer nog blir riktigt skoj! Hoppas vi får ihop bästa hejjarklacken, men det lät bra på mötet igår iaf! Söta maskotar och banderoller, likadana tröjor, pom-pom's och höga röster! ;D

"vaart vi gååår

Lyssnar på en gammal goding häähää! Martin med Fiskar som viskar! Den är faktiskt riktigt bra! ;D Den finns med på min nya fina spotifylista. Här är en länk om någon är intresserad.. ;) my music! På tal om spotify så gillar jag skarpt den nya versionen där man kan dela allt med sina facebook-vänner. Jag beundrar människorna som kommer på sånt här, ni borde få nobelpriset eller nått.

Jag vill åka till Peace and Love, Gröna Lund, Kolmården, Parken Zoo, Liseberg och Arvikafestivalen.

Det kuliga är att jag inte har några pengar så egentligen kunde det ju ha fortsatt vara vinter så kunde jag få vara deppig och låsa in mig i min egna lilla bubbla till värld i några månader till. *fett jävla negativ*

Valborg var fett överskattat och sammanfattas såhär; uppbrunnen jävla majbrasa eftersom vi gick dit försent, panikångest-attack, dricka-massa-cider-fort-som-fan-och-bli-full, slisk för 80 kr i 40 min = totalt värdelöst, donken, hem och däcka.

Jag är sjukt negativ just nu och vill bara klaga av mig..!

Vill ha tillbaka min Jessicus och våran underbara sommar 2009 tillsammans med mina bruds. Jag saknar allt så det gör ont och jag hatar att det aldrig mer kommer bli samma sak. Allt är förändrat nu and i hate it sometimes!!!

Jag vill köpa en hundjävel! Kanske ska sälja mina kattrackor och köpa en söt liten maximilian-kopia instead?! Hmm, njee klart jag inte ska göra mig av med mina bebisar men jag vill ha en liten hund fan..!


Maximilian :')

Idag är jag glad, idag mår jag bra. :) Var i stallet imorse med mamma och fixade Lizziiie plus att hon fick nya skor. Hon var så söt när hon gick iväg och rullade sig i hagen, min lilla gris.. :) Har sovit ikapp lite på dagen då jag sov dåligt inatt och på kvällen lekte jag med Jessicus. Vi skulle vara ute och gunga, äta glass och blåsa såpbubblor, men det var ju så jävla kallt eftersom solen hade gått ner så då blev det daimtårta och ett varmt (för varmt!!) rum hemma hos Jessicus. Lite snack och saknad av vissa personer och lite flumm. Sen blev Jessica massa täppt i näsan och trött.. :( Så jag gick hem och lagade mat samtidigt som jag fick sällskap av my baby boo in tha phone. :)



Nu sitter jag och längtar efter min Isabelle som jag får träffa om ungefär precis 72 timmar..!! Jag skiter i om jag är äckligt gullig nu och skriver emot alla mina principer (typ hatar att folk bara skriver om sina älsklingar hit och dit i sina bloggar hehe). MEN JAG ÄLSKAR DEN KVINNAN SÅ HIMLA MYCKET!!! Jag längtar efter henne varje sekund vi är ifrån varann. Och nu har jag varit utan henne i över 5 dygn, det är jobbigtttttt..! Men när jag vaknar imorn är det bara två dagar kvar, sen är det äntligen torsdag. Det kommer pirra så mycket i kroppen innan och när vi ses igen tihihihihi, mysigt!! (a)

Men blahablaha, nog med kärleksbabbel! Jag ska titta lite på scrubs, mysa med min söta katt Ida som ligger och spinner bredvid datorn och ta lite till daimtårta innan jag gör mig iordning för att sova sen.

Natttti! /m

Allting är bara en stor fet jävla ångestklump i hela kroppen.

Ehrm.. det där med att bada lilla hästen gick inte så bra, det får bli i helgen istället.. ;) Jag har faktiskt haft annat för mig.. som att sova till exempel?! Och som att hämta havre, fyfan vad jobbigt det var! Anyhow, jag måste bara skriva det här fastän jag säkert gjort det förut. Tegelstallet är det bästa stallet! Guud vad det är lugnt och skönt och trivsamt där nere alltså. I just love it!! Vill aldrig flytta upp till stora stallet igen, så vi får hoppas att jag får låna Charlottes box länge till.. :)

Nu när det äntligen är vår ute så orkar jag nog ta tag i det här med min hästs lilla (ehm stora!!) mage..! Ska försöka göra så att hon få gå dubbla pass några dagar i veckan. D.v.s att hon både går ett pass på ridbanan/ridhuset och ett ute i skogen. Får se hur det går och om det blir för mycket jobb. Men det är iaf värt ett försök!

Längtar väldigt mycket till nästa helg!! Då är det tävlingar på Hamre igen. Jag ska vara banansvarig igen tihi. Det ska bli roligt som bara den! Kände att jag klarade av det sist och fick en del beröm faktiskt.. ;)

Sen kan det få bli den 27:e så det rullar in pengar. Vill köpa nytt täcke till Lizzy.. ett med hals skulle ju inte skada när hon rullar sig som en gris varje dag..! Men vi får se vad jag har råd med efter att ha betalat alla räkningar och en viss 500-lapp till den där Jessicus.. ;)

Nu är det fan vår alltsååååå!! :D Både jag och hästen har feta vårkänslor hihi! :) Hopptränade för Bobo idag och det gick verkligen så himla bra! Vi gjorde väldigt roliga övningar och det gick så bra bara. Allting liksom klaffade. Kändes så bra att pärlan var så hoppglad och bara gjorde sitt jobb utan problem så vi kunde gå över till att träna mer på detaljer som min sits innan, och över hindret, tempo och sådär. Riktigt kul att höra Bobo så glad över att vi gör framsteg också. :) Såklart bjöd Lizzy på några bock och bus-språng på framridningen, det är så skönt att hon är så glad!

Ahmen tjaba vah! Jag har tröttnat på att blogga sådär ofta som förut om man säger såå..! Men här kommer ett litet inlägg iaffff! :)

Jag drömde en riktigt hemsk dröm inatt, eller det var idag för jag gick och la mig vid fem imorse.. Anyhow så drömde jag att min älskade lilla katt Tuva hade blivit angripen av någon elakartad bakterie och hon var tvungen att avlivas. Trots att jag tvivlade på att hon verkligen var tvungen att bli avlivad så gav veterinären henne en spruta så hon somnade in. Jag var helt förkrossad och det var hemskt att komma hem till lägenheten och sen mina andra katter så ledsna. De gick runt och jamade och letade efter Tuva och jag bara grät och grät.. ;(